Artbeskrivning

Tintins egen sida med foton

Vad gör man inte för en hirskolv!
Nu efter drygt ett halvår hos matte så har jag insett att handen inte alls är farlig. Jag sitter gärna på handen och helst vill jag sitta där och käka hirskolv.

Okej! Ta ett kort då. Men jag är sur!

Här har jag flytt upp på högre höjder, upp på bokhyllan, undan den där konstiga svarta saken som blixtrar. Men det tycks inte hjälpa.
Lite skraj är jag nog man vet ju aldrig vad det är för underlig sak.

Visst har jag blivit en stilig nymf!
Ni som missade mitt foto på förstasidan kan titta lite längre ner på den här sidan så får ni se hur jag såg ut när jag var liten. Men lova att inte skratta! Jämfört med "brorsan" var jag stilig redan då. Jag har på omvägar fått höra att han också är fullfjädrad nu och är en riktigt stilig kille. Inte lika stilig som jag förstås.

Mina kompisar, undulaterna Fili och Frodo. Ja, kompisar och kompisar kan väl kanske diskuteras. Fili har jag inget emot för honom kan jag skrämma men Frodo den banditen hon går in i min bur och stjäl min mat. Och inte törs jag köra ut henne heller. En enda blick från henne får mig att sitta alldeles still.

HJÄLP! Hur ska jag komma till ringarna?

Titta! Burdörren är öppen.

Jag vet inte riktigt om jag törs gå ut. Men jag vill!

Om jag vänder ryggen till och klättrar baklänges så kanske det inte är så farligt.

En av mina favoritplatser, när jag väl vågat mig ut. Här uppifrån så har jag koll över hela rummet.

Det här är min bästa kompis Fili (om man bortser från matte för hon är förstås nummer ett). Han måste också få vara med på sidan för annars blir han så "sotis".

Vid 10 månaders ålder är jag nu en stor och stilig kille. Som synes så är jag ett riktigt litet matvrak och bordsskicket är inte det bästa. Det gäller ju att så fort som möjligt äta så mycket som möjligt så inte de små "otäcka" undulaterna får något. Missunsam, nej inte jag inte! Jag älskar morötter och har också lärt mig tycka om pellets. Men den riktiga favoriten är blötlagd vete. Mums, va gott det är.

I ett obevakat ögonblick så har Fili smugit sig upp bakom ryggen på mig och äter av min mat! Men snäll som jag är så får han väl sitta där. Jag kan ju ändå inte äta upp allt själv.

Men vi är egentligen ganska så bra kompisar och sitter ofta tillsammans när vi är ute. Favoritstället är egentligen att sitta i bokhyllan och knapra på böcker. Men det får vi inte göra. Förstår inte varför?

Men min bur, den vill jag ha för mig själv. I alla fall nattetid när jag ska sova. Annars så kan de väl få komma in och hälsa på om de vill.

Det har hänt en del sen jag senast uppdaterade mitt album. Det har kommit två nya undulater hit, en blå och en grön.

En dag kom matte hemsläpande med en jättebur som det var meningen att jag skulle bo i. Hemska tanke, jag som trivs så bra i den jag har. Men tro inte att jag hade något att säga till om. Jag flyttades "helt bryskt" över till den nya buren. Usch va jag vantrivdes. Jag matvägrade.

Ett par dagar senare så fick jag en smärre chock. Det kom en till nymf hit och han skulle bo här. Vi skulle bo i samma bur. Inte för att jag har något emot honom men jag vill allt helst bo ensam. Och så fick det bli. Jag flyttade tillbaka till min gamla bur och han fick den nya.

Ett par bilder på min nya kompis, Pippin, som han heter. Han är väl egentligen rätt så okej, bara han låter bli min mat.

Så var det då dags att skriva några rader igen. Pippin har nu bott här i drygt ett halvår. Kompisar - nejdå. Han är så elak mot mig och jag är livrädd för honom. Flyr så fort han närmar sig. Och tjuvaktig är han också. När jag hade lagt ägg på burgolvet i min bohörna så gick han in och flyttade äggen till en annan hörna och la sig och ruvade. Han stal mina ägg!!! Nu blev ni förvånade va! Ja, jag är faktiskt en tjej även fast jag som liten var mycket snacksalig så jag lyckades lura både uppfödaren och matte så de trodde jag var en kille.

"Äggtjuven"

Sen har det kommit ytterligare ett riktigt yrväder till familjen. En grön liten sak som flyger omkring snabbt som bara den. En gulpannad kakariki. Enda nackdelen med honom är ju att nu måste jag dela maten med ytterligare en.

Ja, så här har jag faktiskt sett ut. Det är svårt att fatta med tanke på vad snygg jag är nu.

Jag har bevis på vem som gjorde det! Min mamma!

Men, jämfört med hur "brorsan" såg ut så var jag stilig redan som liten! Eller hur?

Från den ena dan till den andra så började mamma att plocka oss. Ena dagen var vi fullfjädrade och nästa dag var vi nästan nakna. Fy vilken mamma vi har. Pappa var nog inte så mycket bättre han för han hjälpte till en del han också. Men som tur var så tog uppfödaren bort oss från våra föräldrar och handmatade oss.

Tintin ägs av Monica som också tagit bilderna.

<< tillbaka till förstasidan

Copyright © Nymfkakadua 2002 - 2015

Tintins egen sida med foton

Vad gör man inte för en hirskolv! Nu efter drygt ett halvår hos matte så har jag insett att handen inte alls är farlig. Jag sitter gärna på handen och helst vill jag sitta där och käka hirskolv.

Okej! Ta ett kort då. Men jag är sur!

Här har jag flytt upp på högre höjder, upp på bokhyllan, undan den där konstiga svarta saken som blixtrar. Men det tycks inte hjälpa. Lite skraj är jag nog man vet ju aldrig vad det är för underlig sak.

Visst har jag blivit en stilig nymf! Ni som missade mitt foto på förstasidan kan titta lite längre ner på den här sidan så får ni se hur jag såg ut när jag var liten. Men lova att inte skratta! Jämfört med "brorsan" var jag stilig redan då. Jag har på omvägar fått höra att han också är fullfjädrad nu och är en riktigt stilig kille. Inte lika stilig som jag förstås.


Mina kompisar, undulaterna Fili och Frodo. Ja, kompisar och kompisar kan väl kanske diskuteras. Fili har jag inget emot för honom kan jag skrämma men Frodo den banditen hon går in i min bur och stjäl min mat. Och inte törs jag köra ut henne heller. En enda blick från henne får mig att sitta alldeles still.

HJÄLP! Hur ska jag komma till ringarna?


Titta! Burdörren är öppen.


Jag vet inte riktigt om jag törs gå ut. Men jag vill!


Om jag vänder ryggen till och klättrar baklänges så kanske det inte är så farligt.


En av mina favoritplatser, när jag väl vågat mig ut. Här uppifrån så har jag koll över hela rummet.

Det här är min bästa kompis Fili (om man bortser från matte för hon är förstås nummer ett). Han måste också få vara med på sidan för annars blir han så "sotis".


Vid 10 månaders ålder är jag nu en stor och stilig kille. Som synes så är jag ett riktigt litet matvrak och bordsskicket är inte det bästa. Det gäller ju att så fort som möjligt äta så mycket som möjligt så inte de små "otäcka" undulaterna får något. Missunsam, nej inte jag inte! Jag älskar morötter och har också lärt mig tycka om pellets. Men den riktiga favoriten är blötlagd vete. Mums, va gott det är.

I ett obevakat ögonblick så har Fili smugit sig upp bakom ryggen på mig och äter av min mat! Men snäll som jag är så får han väl sitta där. Jag kan ju ändå inte äta upp allt själv.

Men vi är egentligen ganska så bra kompisar och sitter ofta tillsammans när vi är ute. Favoritstället är egentligen att sitta i bokhyllan och knapra på böcker. Men det får vi inte göra. Förstår inte varför?

Men min bur, den vill jag ha för mig själv. I alla fall nattetid när jag ska sova. Annars så kan de väl få komma in och hälsa på om de vill.
Det har hänt en del sen jag senast uppdaterade mitt album. Det har kommit två nya undulater hit, en blå och en grön.
En dag kom matte hemsläpande med en jättebur som det var meningen att jag skulle bo i. Hemska tanke, jag som trivs så bra i den jag har. Men tro inte att jag hade något att säga till om. Jag flyttades "helt bryskt" över till den nya buren. Usch va jag vantrivdes. Jag matvägrade.
Ett par dagar senare så fick jag en smärre chock. Det kom en till nymf hit och han skulle bo här. Vi skulle bo i samma bur. Inte för att jag har något emot honom men jag vill allt helst bo ensam. Och så fick det bli. Jag flyttade tillbaka till min gamla bur och han fick den nya.

Ett par bilder på min nya kompis, Pippin, som han heter. Han är väl egentligen rätt så okej, bara han låter bli min mat.




Så var det då dags att skriva några rader igen. Pippin har nu bott här i drygt ett halvår. Kompisar - nejdå. Han är så elak mot mig och jag är livrädd för honom. Flyr så fort han närmar sig. Och tjuvaktig är han också. När jag hade lagt ägg på burgolvet i min bohörna så gick han in och flyttade äggen till en annan hörna och la sig och ruvade. Han stal mina ägg!!! Nu blev ni förvånade va! Ja, jag är faktiskt en tjej även fast jag som liten var mycket snacksalig så jag lyckades lura både uppfödaren och matte så de trodde jag var en kille.
"Äggtjuven"
Sen har det kommit ytterligare ett riktigt yrväder till familjen. En grön liten sak som flyger omkring snabbt som bara den. En gulpannad kakariki. Enda nackdelen med honom är ju att nu måste jag dela maten med ytterligare en.


Ja, så här har jag faktiskt sett ut. Det är svårt att fatta med tanke på vad snygg jag är nu. Jag har bevis på vem som gjorde det! Min mamma!

Men, jämfört med hur "brorsan" såg ut så var jag stilig redan som liten! Eller hur?
Från den ena dan till den andra så började mamma att plocka oss. Ena dagen var vi fullfjädrade och nästa dag var vi nästan nakna. Fy vilken mamma vi har. Pappa var nog inte så mycket bättre han för han hjälpte till en del han också. Men som tur var så tog uppfödaren bort oss från våra föräldrar och handmatade oss.