Stanleyrosella
| Stanleyrosellan, Platycercus icterotis, härstammar från sydvästra Australiens kusttrakter och håller med förkärlek till i Eucalyptusbuskar och träd i relativt öppna områden och på stäppen. Där den återfinns är det aldrig långt till vatten. Den lever i huvudsak av olika sorters torra fröer, frukter och bär.Det är en relativt liten fågel med sina ca 25 cm. |  |
| Hanen har rött huvud med en tydlig gul
markerad rand som sträcker sig från näbben, under ögat till strax bakom ögat.
Bröstet ända ner till mellan benen är rött och fjädrarna på ryggen och vingarna är
svarta med breda mörkgröna kantmarkeringar. Övergumpen är grön, yttre vingpennorna
liksom de yttersta stjärtfjädrarna är blå. Ögonen är mörkbruna, näbben gråaktig
och benen gråbruna. Honan liknar hanen men är oftast något mindre och har mattare färger med rödgrönt bröst och huvud. Den gula markeringen i ansiktet är hos honan mindre och mattare och sträcker sig sällan bakom ögonen. Som alla andra rosellor är den en skicklig flygare. I fångenskap bör den hållas i en rymlig voljär helst tillsammans med en partner. Stanleyrosellan räknas till en av de fredligare rosellaarterna och kan oftast hållas tillsammans med andra arter, tex undulater och nymfer. Som basfoder är småparakitblandning utan solrosfrö lämpligt. De måste också dagligen få grönsaker och frukt. Morötter och äpplen brukar vara uppskattat och sommartid så kan man ge dem våtarv (nate), små späda maskrosblad och olika sorters halvmoget gräsfrö. De måste också alltid ha tillgång till en kalk/mineralsten och naturligtvis också färskt vatten. De brukar också vara väldigt förtjusta i blötlagda fröer. Den är relativt lätt att få att häcka i fångenskap och är ett lämpligt val för den som är intresserad av att börja med uppfödning. En parakitholk i måtten 25x25x40 med ett ingångshål på ca 6 cm brukar vara lämplig. Holken fylls med ett några centimeter tjockt lager av fint kutterspån. När holken väl är på plats brukar det inte dröja länge innan de visar intresse för den och hanen börjar då också att ivrigt uppvakta honan. Honan lägger 5-7 ägg som hon ruvar i ca 21 dagar. Ungarna lämnar holken vid 4-5 veckors ålder och till färgen liknar de då honan men färgerna är svagare. Vid ca ett års ålder är de sedan fullt utfärgade. Liksom de flesta andra rosellor kan stanleyrosellan vara svår att få tam och det är inte en fågel man i första hand rekommenderar som tamfågel. De är inte heller kända för att kunna lära sig härma olika ljud eller mänskligt tal. Men för den som vill ha en färggrann, trevlig och lättskött inte alltför stor fågel som lever tillsammans med en partner är stanleyrosellan ett utmärkt val.
|
|
Copyright © Nymfkakadua 2002 - 2015