Parasiter

Det finns en del olika typer av parasiter som kan drabba fåglar t ex inälvsmask, protozoner, skabb, löss och fästingar. Fåglar som hålls utomhus eller i flock är mer utsatta för smitta men även fåglar som lever ensamma inomhus
kan drabbas. Många av parasiterna kan ligga latenta under långa perioder för att sedan helt plötsligt vakna till liv.

Nedan beskrivs kortfattat de vanligaste parasiterna hos våra fåglar

Inälvsmask, sk Nematoder

Spolmask och hårmask är de vanligaste maskarna som kan drabba fåglar men det finns även andra typer som kan drabba fåglar. Maskarna förekommer i tarmarna och matsmältningssystemet. Fågeln smittas genom att den får i sig maskägg genom smittad mat, vatten eller leksaker eller genom att gå och plocka på marken. Äggen kläcks sedan i fågeln och larven utvecklas till en fullvuxen inälvsmask som i sin tur sedan lägger ägg. Ett flertal av äggen kommer sedan ut med avföringen och risken är då stor att fågeln eller andra fåglar i samma bur får i sig av dem. Cirkeln är sluten. Men inälvsparasiter går att komma tillrätta med och efter ett par behandlingar brukar fågeln vara fri från snyltgästerna. I samband med behandlingen är det mycket viktigt att även bur/voljär städas mycket noga så att det inte finns ägg där som fågeln kan få i sig. Marken/golvet i utevoljärer bör i förebyggande syfte städas dagligen för att minska risken för att fåglarna får mask. För behandling kontaktas veterinär eller så köper du något av de receptfria avmaskningsmedel som finns på apoteket. Var noga med doseringen och behandla alla fåglar som suttit tillsammans. Mer om inälvsmask

Inälvsmask, sk Trematoder

Till de sk Trematoderna hör binnikemask och bandmask. Risken att burfåglar som vistas inomhus drabbas av denna typ av mask är mycket liten då den kräver ett mellanvärddjur som t ex en snigel eller en vanlig jordmask. Mellanvärden äter äggen som kommit ut med fågelns avföring och masken utvecklas i den och när sedan en fågel äter mellanvärden blir den smittad. Fåglar som vistas i utevoljärer kan däremot drabbas och för att förhindra detta bör marken i utevoljärer städas dagligen och ev sniglar och jordmaskar plockas bort. Även denna typ av maskar behandlas med avmaskningsmedel och fåglarna är oftast fria från dem efter ett par behandlingar.För behandling kontaktas veterinär eller så köper du något av de receptfria avmaskningsmedel som finns på apoteket. Var noga med doseringen och behandla alla fåglar som suttit tillsammans.

Protozoner

Protozoner är en grupp parasiter som även går under benämningen flagelater. Till denna grupp hör bla Giardia, Coccidia och Cryptosporidia. De är betydligt allvarligare än ovannämnda inälvsmaskar då de är mycket svårdiagnosticerade och någon 100%-ig behandlingsmetod inte finns. Giardia och Coccidia kan behandlas men fågeln blir sällan helt fri från den och risken är stor att den blossar upp igen. Vid påvisad Giardia resp Coccidia bör alla fåglar inom samma hushåll behandlas då det är mycket smittsamt och även de fåglar som inte visar symptom med största sannolikhet är smittade. Mot Cryptosporidia finns det idag ingen effektiv behandling. Alla tre sprids via avföring och främst genom avföringsförorenat vatten. Det är därför av yttersta vikt att dagligen göra rent vattenskålar och byta vatten. Mer om Giardia och Coccidia

Skabb

Näbb och fotskabb orsakas av ett litet åttabenat kvalster som gräver sig in i skinnet och gör gångar där de lägger ägg. På fåglar som har näbbskabb kan man oftast se det på vaxhuden som är skrovlig och har lösa utstående hudbitar och oftast har de också kala fläckar i mungiporna och ovanför vaxhuden. Skabben kliar och man kan ofta se fågeln sitta och gnugga näbben mot en pinne. Fotskabb syns genom att hornplåtarna på fötterna och benen lossnar och står upp. Skabben är behandlingsbar men det är en tämligen omständig procedur eftersom buren, alla tillbehör och även alla platser där fågelns vistats måste saneras i samband med varje behandling. Behandlingen ska utföras av veterinär då det är ett receptbelagt och mycket starkt preparat som används. Varje fågel behandlas 2-3 gånger. Då skabben är mycket smittsam bör alla fåglar inom samma hushåll behandlas även om de inte uppvisar symptom. Obehandlad näbbskabb kan ge deformerad näbb och obehandlad fotskabb kan ge deformerade ben och tår. Mer om näbb och fotskabb.

Löss

Att burfåglar får löss är inte vanligt även om det kan förekomma. De löss som de vilda fåglarna oftast har kan inte smitta till våra burfåglar. Löss är artspecifika så om en vildfågellus hamnar på en burfågel så biter den men upptäcker att det är fel värddjur och antingen så dör den eller så tar den sig därifrån. Om din fågel mot förmodan skulle få löss så kliar den sig desperat och är ofta mycket orolig nattetid då lössen är aktiva. De flesta lössen kan ses med blotta ögat och de gömmer sig gärna dagtid i armhålorna på fåglarna och i mörka springor och hörn i buren. Löss sprids från fågel till fågel via direktkontakt med den smittade fågeln och också via fågelns bur och tillbehör och de platser fågeln brukar vistas på. Har en av flera fåglar löss så bör samtliga behandlas då sannolikheten att inte alla är smittade är mycket liten. Kontakta en veterinär för behandling och sanera samtidigt hela buren, pinnar, leksaker och mat- och vattenskålar samt runt buren och alla ställen där fågeln brukar vistas.

Fästingar

Fåglar kan som alla andra djur och även människor få fästingar. För en fågel som aldrig vistas utomhus är det dock väldigt liten risk såvida det inte finns andra djur, hund eller katt, i hushållet som kan dra in dem. Men så fort en fågel är utomhus, speciellt om de får vistas på marken så finns det risk att de får fästingar på sig. Kontroll direkt när man sedan tar in fågeln och även daglig kontroll gör att man upptäcker fästingarna. Förhoppningsvis innan de hunnit bita sig fast. Har de en fästing på sig som bitit sig fast tar man bort den genom att ta ett stadigt tag om fästingen så nära fågelns kropp som möjligt och sedan drar rakt ut. Kontrollera så att huvudet följer med. Man måste sedan hålla noggrann kontroll vid bettet så det inte blir infekterat och i så fall kontakta veterinär. Verkar fågeln slö eller om den inte är sig lik på annat sätt ska du omgående kontakta en veterinär. Det är idag inte riktigt klarlagt om och i så fall hur de fästingburna sjukdomarna påverkar fåglar. Fåglar som sitter i utevoljärer löper risk att få fästingar från vilda fåglar som bär med sig dessa i fjäderskruden och "tappar dem" när de sitter på voljärerna eller vistas i närheten. Daglig kontroll av fåglar i utevoljärer är därför att rekommendera.

 

Copyright © Nymfkakadua 2002 - 2015