Papegojus idioticus

Papegojägande, lat. Papegojus idioticus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknadsprocenten är låg och att sjukdomen vid tilltagande ålder ofta övergår i den lika allvarliga finkus idioticus. Man har även noterat att återfallsrisken är betydande hos patienter med lyckad behandling.

Symptom

Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen papegoja. En tam talande papegoja som sitter på axeln. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten har köpt papegoja. Då ses patienten sittandes inomhus oavsett vilket väder det är ute, stirrande in in buren med en smått melankolisk blick ivrigt till en början, upprepande orden Goddag goddag. Senare utvecklas detta till att omfatta flera ord, som Gottigotti, Hej, Hejdå med flera.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses sittandes vid buren hållande en jordnöt genom gallret och med bedjande pipig, barnslig röst vädja till den totalt ointresserade fågeln "Men kom då lilla gubben, ser du inte, gottigotti".

Erfarenheten säger att man inte bör försöka få kontakt med den något uppgivna papegojägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits. Att försöka övertala vederbörande att för en gångs skull lämna hemmet och följa med ut en kväll är som att be om att få en ovän. Inget kan få papegojägaren att vika från burens sida innan papegojan sagt sina första ord.

Enda möjligheten att få kontakt med dessa personer är i zooaffärer där de ivrigt vill diskutera vilken leksak som är mest lämpad för deras papegoja.

Presenter

Till högtidsdagar köper patienten ofta repstegar, gungor och klockor i de mest hiskeliga färger som finns. Leksaken slås in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri sparas presenten, exempelvis till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en - begripligt nog – fullständigt skräckslagen papegoja.

Stor tid, möda och pengar läggs alltid ned på julklappar och presenter till papegojans födelsedag och för all del även namnsdag. Om nu namnsdagen inte skulle finnas i almanackan så finner personen alltid någon annan lämplig dag att fira, tex årsdagen av papegojköpet.

Ändrad sjukdomsbild

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. I arla morgonväkten, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses patienterna packa sina bilar med den påhängda hyrda släpkärran, fulla med diverse skogsavverkningsverktyg såsom motorsågar, röjsågar och grensaxar samt ibland också en motsträvig livspartner.

Efter varierande antal timmars bilkörning till en mycket otillgänglig skog långt från de allmänna vägarna tillbringas dagen i skogen där personen letar efter den perfekta sittpinnen och det perfekta klätterträdet.

Väl hemkommen igen ska de gigantiska träden skuras och tvättas för att inte kunna sprida någon form av bakterier. I vissa senare skeden av sjukdomen barkas även grenarna innan dessa sätts in till papegojan.

Övriga symptom

Det finns även andra mycket allvarliga symptom, som till exempel när patienten ses stå i timmar med ena handen i luften i förhoppning att fågeln ska landa där. Ett annat allvarligt symptom är när fågeln används som hatt vilket hindrar personen att utföra sina arbetsuppgifter i hemmet och tvingar denne att sitta still.

Ett symptom som ofta ses i sjukdomens slutskede är när personen handgripligen kastar ut alla sina krukväxter och ersätter dem med tygväxter, tall- och blåbärsris, egenodlad persilja och andra för fåglar icke skadliga köksväxter.

Ett annat symptom är att personen ofta visslar och i de mest opassande situationer kan säga saker som Goddag Goddag eller Gottigotti eller kanske ännu värre Hejdå. Om dessa uttryck dessutom yttras med ljus barnslig röst brukar i de flesta fall sjukdomen vara obotlig.

Till andra icke önskvärda beteenden hör när patienten ersätter möbler med diverse olika klätterarrangemang.

Det kanske absolut allvarligaste tecknet på att sjukdomen verkligen fått fäste och är att betrakta som obotlig är när patienten själv alltid äter av papegojfodret i samband med att fågeln utfodras.

Behandling

När ovan beskrivna symptom känns igen finns det ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och all behandling kan vara resultatlös.

För största möjliga chans att bota en person som drabbats av papegojägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet. Samtalsterapeuten bör då vara mycket uppmärksam på patientens ordförråd samt själv undvika ord som Goddag, Hej och Gottigotti.

Det allvarligaste felet som kan göras är att ta papegojan från patienten då detta sannolikt leder till att patienten skaffar en ny. Denna gång nöjer sig patienten i allmänhet inte med en utan skaffar en hel flock.

Omyndigförklarande är inte heller att rekommendera, trots att det förekom förr. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande förutom möjligtvis när de visslat eller sagt Gottigotti eller något annat, vid något olämpligt tillfälle.

Då de i regel är ganska glada och nöjda och oförargeliga kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som pittoreska inslag i vårt samhälle.

Det har också visat sig att sjukdomen när patienten blir gammal och inte orkar ta hand om en papegoja ofta övergår i finkus idioticus.

Det har inte påvisats något fall där sjukdomen haft dödlig utgång.

Smittospridning

Hur sjukdomen sprids är ännu helt okänt men tecken tyder på att den är ärftlig eller förvärvas i tidig ålder.

 << tillbaka till Skoj

 

Copyright © Nymfkakadua 2003 - 2015