Inavel

Inavel och släktskap

Släktskap, inavel och inavelsgrad
När man håller på med uppfödning, oavsett om det är uppfödning av fåglar, hundar, katter eller hästar är det oerhört viktigt att veta härkomsten på de utvalda föräldrarna. Inavel ska alltid undvikas då man aldrig med säkerhet i förväg kan veta vilka negativa följder det får på avkomman.
De flesta uppfödare känner säkert till innebörden i begreppen släktskap och inavel men det är inte lika vanligt att innebörden av begreppen släktskapsgrad och inavelsgrad är kända. Att känna till inavelsgraden är viktigt i allt avelssammanhang.
För att kunna välja ut bra avelspar som ger livskraftiga och bra ungar är det en förutsättning att känna till skillnaderna mellan släktskap och inavel och vad som menas med släktskapgrad och inavelsgrad.
Vi behöver egentligen bara veta att en bestämd egenskap kan nedärvas. Nu är det många gånger svårt och ibland helt omöjligt att avgöra vad som nedärvs och vad som orsakats av utomliggande faktorer såsom t ex miljön.
När vi vet att en egenskap nedärvs från generation till generation så vet vi också att just den egenskapen (genen) finns i arvsmassan på en bestämd kromosom. Varje kromosom innehåller flera olika gener. På en kromosom finns det dubbel uppsättning av varje enskild gen, ett sk genpar, varav den ena kommer från pappan och den andra från mamman. Det har sedan urminnes tider alltid talats om att "de starka överlever" men genom vår iver att nå ett visst mål inom aveln så har vi gallrat bort en del av avelsdjuren vilket fått till följd att vi reducerat de i naturen så varierande genetiska anlagen. Vår urgallring har också fått den negativa konsekvenser att dåliga gener samlas hos fler och fler av både avelsdjur och deras avkommor. Det är därför oerhört viktigt att vi inte parar ihop fåglar som är släkt med varandra och framförallt att vi inte ägnar oss åt inavel.

Släkt och släktskap
När vi pratar om att två olika individer är släkt med varandra så innebär det att det förekommer en eller flera gemensamma anfäder på både pappans och mammans sida. Detta kan ligga i föregående generation likväl som flera generationer tillbaka. Inom genetiken anges släktskap nästan alltid som procenttal som talar om hur stor andel gemensamma gener som finns hos en individ i förhållande till de ursprungliga anfäderna.
Det är slumpen som avgör exakt vilka anlag som förs vidare från pappan resp från mamman. För ett unikt anlag hos pappan eller mamman är chansen (risken) då 50% att ett av dessa anlag återfinns hos avkomman. Sannolikheten att just det unika anlaget ska återfinnas hos avkomman halveras därefter för varje generation. Det är därför inte relevant att studera släktingar längre tillbaka än 5 generationer eftersom sannolikheten att hitta ett specifikt anlag efter så många led är i det närmaste obefintlig.

Genom att titta på släktskapsgraden så framgår sannolikheten att återfinna ett specifikt anlag bättre.

Släktskap mellan avkomma och dess släktingar

Släktingar Släktskapsgrad i %

Föräldrar 50

Helsyskon 25

Halvsyskon 12,5

Enäggstvillingar 100

Far- och morföräldrar 25

Kusiner 12,5

Farbror och morbror 25

Faster och moster 25

Sysslingar 6,25

Pysslingar 3,125

Farfars far resp mor 12,5

Morfars far resp mor 12,5

Släktskapsgraden kan givetvis variera något från individ till individ eftersom samtliga arvsanlag inte nedärvs identiskt lika genom generationerna och ska därför tas som genomsnittsvärden.
Beträffande släktskapen mellan föräldrar och avkomma och mellan enäggstvillingar är däremot släktskapsgraden exakt.

Inavel och inavelsgrad
Genom att para ihop individer som är nära släkt med varandra kan man öka släktskapsgraden, vilket leder till inavel. Inavelsgraden anges liksom släktskapsgraden i % eller som ett decimalbråk, där 100 % = 1,0 och baseras på det faktum att avkomman erhåller hälften, dvs. 50 % av arvsanlagen från vardera föräldrarna och att avkomman då har 50 % släktskapsgrad med föräldrarna. Flera olika typer av inavel förekommer. Vanligt är att man istället för inavel kallar det för linjeavel. Men linjeavel är inget annat än ett finare ord för inavel. Det är tyvärr fortfarande alltför vanligt att nära avel (inavel) görs mellan syskon, s.k. syskonparning och att parning görs mellan någon förälder vanligtvis mellan far och dotter eller mellan kusiner och mellan halvsyskon. Resultatet blir givetvis att släktskapsgraden och risken för inavelsdefekter ökar.
Ju mer besläktade föräldrarna är ju högre inavelsgrad erhålles i avkomman och ju högre blir risken för dubbleringar av genpar och desto större blir risken för att avkommen blir defekt.
Inavelsgraden ökas mera vid parning mellan individer med nära släktskap och visas nedan:

Inavelsgrad vid parning mellan olika släktingar

Parsammansättning Inavelsgrad i %

Föräldrar - Avkomma 25

Helsyskon 25

Halvsyskon 12,5

Föräldrar - barnbarn 12,5

Mor eller farföräldrar -dotterdotter eller sonson 12,5

Morbror eller farbror - systerdotter sonson 12,5

Kusiner 6,25

Sysslingar 3,13

Pysslingar 1,56

Risker med inavel
Den risk som ökad inavelsgrad medför är en motsvarande ökning av dubblerade anlag. Eftersom alla anlag inte alltid medför goda egenskaper finns risken att inavel leder till en ökning av defekta anlag.

Nedärvs ett defekt anlag med recessiv arvsgång innebär detta att dubbleringen medför att avkomman får denna defekt. Ett exempel på detta är skalligheten hos lutinonymfer. Med recessiv sjukdom menas att båda föräldrarna måste bära anlagen för att avkomman ska drabbas. Om endast en av föräldrarna har anlaget för en recessiv sjukdom är individen anlagsbärare. Ökad inavel resulterar således även i att antalet anlagsbärarna ökar drastiskt.
Minskad variationen av arvsanlag innebär att vissa gener kan gå helt förlorade för all framtid medan andra anlag förstärks, vilket innebär att alla individer erhållit dubblerade anlag. Om ökningen av inavelsgraden per generation uppgår till 1 % kommer ca en tredjedel (30 %) av arvsanlagen att försvinna under 30 generationer.
Konsekvenserna av ökad inavelsgrad leder till vad man brukar säga inavelsdepression. Tecknen som visar sig är minskande kullstorlekar (minskad fruktsamhet), mindre kroppsstorlek, minskat immunförsvar med ökad risk för infektioner och andra sjukdomar, mentala svagheter, ökad sjuklighet, förkortad livslängd och dödlighet i allmänhet samt en påtaglig ökad risk för utveckling av recessiva sjukdomar.

Copyright © Nymfkakadua 2002 - 2015

Släktskap, inavel och inavelsgrad När man håller på med uppfödning, oavsett om det är uppfödning av fåglar, hundar, katter eller hästar är det oerhört viktigt att veta härkomsten på de utvalda föräldrarna. Inavel ska alltid undvikas då man aldrig med säkerhet i förväg kan veta vilka negativa följder det får på avkomman. De flesta uppfödare känner säkert till innebörden i begreppen släktskap och inavel men det är inte lika vanligt att innebörden av begreppen släktskapsgrad och inavelsgrad är kända. Att känna till inavelsgraden är viktigt i allt avelssammanhang. För att kunna välja ut bra avelspar som ger livskraftiga och bra ungar är det en förutsättning att känna till skillnaderna mellan släktskap och inavel och vad som menas med släktskapgrad och inavelsgrad. Vi behöver egentligen bara veta att en bestämd egenskap kan nedärvas. Nu är det många gånger svårt och ibland helt omöjligt att avgöra vad som nedärvs och vad som orsakats av utomliggande faktorer såsom t ex miljön. När vi vet att en egenskap nedärvs från generation till generation så vet vi också att just den egenskapen (genen) finns i arvsmassan på en bestämd kromosom. Varje kromosom innehåller flera olika gener. På en kromosom finns det dubbel uppsättning av varje enskild gen, ett sk genpar, varav den ena kommer från pappan och den andra från mamman. Det har sedan urminnes tider alltid talats om att "de starka överlever" men genom vår iver att nå ett visst mål inom aveln så har vi gallrat bort en del av avelsdjuren vilket fått till följd att vi reducerat de i naturen så varierande genetiska anlagen. Vår urgallring har också fått den negativa konsekvenser att dåliga gener samlas hos fler och fler av både avelsdjur och deras avkommor. Det är därför oerhört viktigt att vi inte parar ihop fåglar som är släkt med varandra och framförallt att vi inte ägnar oss åt inavel. Släkt och släktskap När vi pratar om att två olika individer är släkt med varandra så innebär det att det förekommer en eller flera gemensamma anfäder på både pappans och mammans sida. Detta kan ligga i föregående generation likväl som flera generationer tillbaka. Inom genetiken anges släktskap nästan alltid som procenttal som talar om hur stor andel gemensamma gener som finns hos en individ i förhållande till de ursprungliga anfäderna. Det är slumpen som avgör exakt vilka anlag som förs vidare från pappan resp från mamman. För ett unikt anlag hos pappan eller mamman är chansen (risken) då 50% att ett av dessa anlag återfinns hos avkomman. Sannolikheten att just det unika anlaget ska återfinnas hos avkomman halveras därefter för varje generation. Det är därför inte relevant att studera släktingar längre tillbaka än 5 generationer eftersom sannolikheten att hitta ett specifikt anlag efter så många led är i det närmaste obefintlig.
Genom att titta på släktskapsgraden så framgår sannolikheten att återfinna ett specifikt anlag bättre.
Släktskap mellan avkomma och dess släktingar
Släktingar	Släktskapsgrad i %
Föräldrar	50
Helsyskon	25
Halvsyskon	12,5
Enäggstvillingar	100
Far- och morföräldrar	25
Kusiner	12,5
Farbror och morbror	25
Faster och moster	25
Sysslingar	6,25
Pysslingar	3,125
Farfars far resp mor	12,5
Morfars far resp mor	12,5

Släktskapsgraden kan givetvis variera något från individ till individ eftersom samtliga arvsanlag inte nedärvs identiskt lika genom generationerna och ska därför tas som genomsnittsvärden. Beträffande släktskapen mellan föräldrar och avkomma och mellan enäggstvillingar är däremot släktskapsgraden exakt.

Inavel och inavelsgrad Genom att para ihop individer som är nära släkt med varandra kan man öka släktskapsgraden, vilket leder till inavel. Inavelsgraden anges liksom släktskapsgraden i % eller som ett decimalbråk, där 100 % = 1,0 och baseras på det faktum att avkomman erhåller hälften, dvs. 50 % av arvsanlagen från vardera föräldrarna och att avkomman då har 50 % släktskapsgrad med föräldrarna. Flera olika typer av inavel förekommer. Vanligt är att man istället för inavel kallar det för linjeavel. Men linjeavel är inget annat än ett finare ord för inavel. Det är tyvärr fortfarande alltför vanligt att nära avel (inavel) görs mellan syskon, s.k. syskonparning och att parning görs mellan någon förälder vanligtvis mellan far och dotter eller mellan kusiner och mellan halvsyskon. Resultatet blir givetvis att släktskapsgraden och risken för inavelsdefekter ökar. Ju mer besläktade föräldrarna är ju högre inavelsgrad erhålles i avkomman och ju högre blir risken för dubbleringar av genpar och desto större blir risken för att avkommen blir defekt. Inavelsgraden ökas mera vid parning mellan individer med nära släktskap och visas nedan:

Inavelsgrad vid parning mellan olika släktingar
Parsammansättning	Inavelsgrad i %
Föräldrar - Avkomma	25
Helsyskon	25
Halvsyskon	12,5
Föräldrar - barnbarn	12,5
Mor eller farföräldrar -dotterdotter eller sonson	12,5
Morbror eller farbror - systerdotter sonson	12,5
Kusiner	6,25
Sysslingar	3,13
Pysslingar	1,56