Häckning

Om du har ett par så är det alltid roligt att låta dem häcka. Det är en upplevelse att följa ungarnas utveckling från små gula dunbollar till fullfjädrade nymfer. Nymfer är i allmänhet mycket häckningsvilliga men det är några saker du måste tänka på innan du låter dem göra det. De måste vara friska och i god häckningskondition och varken för unga eller för gamla. Med god häckningskondition menas bla att de inte får vara mitt uppe i en ruggningsperiod och de ska vara fina i fjäderskruden. De måste vara minst ett år gamla helst ett och ett halvt. Är de uppemot 4-5 år och aldrig har häckat förut så finns det risk för att honan drabbas av värpnöd. De får absolut inte vara släkt med varandra. Inavel bäddar många gånger för problem och ungarna kan födas med defekter. En annan sak man också måste tänka på innan de får häcka är vad de äter för mat. Äter de bara torrt frö så är det definitivt hög tid att tänka om och börja utfodra dem med näringsriktig och vitaminrik kost och lägga tankarna på häckning på hyllan tills vidare. Även om de får en fullvärdig kost så är det viktigt att tänka på att ge extra kalk. Honan behöver det för äggproduktionen.
Man brukar säga att man ett par månader innan man låter dem häcka ska "mata upp dem". Det innebär extra vitamin- och näringsrik  kost, blötlagda fröer, uppmatningsfoder och extra kalktillskott.
 
Du måste också tänka på att extrafoder och tillskott både före, under och efter häckningen kostar extra. Blir föräldrarna eller ungarna sjuka måste de tas till veterinär vilket kan bli mycket dyrt om det är flera fåglar som ska till veterinär och sedan medicineras. Ungar ingår aldrig i föräldrarnas försäkring. Under hela häckningsperioden kräver fåglarna daglig tillsyn både morgon och kväll, så att vara borta mer än över dagen är inte att tänka på.
 
Har du flera par i samma bur/voljär ska du separera det par du vill ska häcka. Även om du tänker låta fler par häcka samtidigt ska de sitta i varsin bur. Vid sk samhäckning har du absolut
ingen kontroll på vilka som är föräldrar till ungarna.
En hona kan lägga sina ägg i olika holkar och hanarna kan para sig med olika honor. Alltså, vid häckning, endast ett par per bur.
 

När du konstaterat att paret lämpar sig för att häcka och satt dem i en egen bur, då är det bara att sätta upp en holk. Holken ska vara i storleken 30x25x25cm (höjd, bredd, djup) med ett ingångshål på ca 7 cm placerat 3 cm från överkanten. Som bomaterial lägger man i ett ca 3 cm tjockt lager med sågspån. För att förhindra att föräldrarna hoppar rakt ner på ägg och ungar kan man ställa en smal pinne i holken, från ena nedre hörnet till motsatta övre. Hanen brukar vara den som först visar intresse för holken och undersöker den och gnager runt ingångshålet. Han brukar också uppvakta honan med ett intensivt sjungande medan han går fram och tillbaka och spänner sig med vingarna ut från sidorna. Det kan variera mycket i tid innan första ägget läggs, från några dagar till flera veckor. Äggen läggs varannan dag och hanen och honan brukar turas om att ruva. Den ena brukar ha dagskiftet och den andra nattskiftet. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg och de flesta par ruvar redan från första ägget men en del börjar ruva först när det andra eller till och med tredje ägget lagts. Skulle något ägg gå sönder ska man omgående ta bort det då det annars kan sprida bakterier till de andra äggen.

 
Äggen ruvas i ca 21 dagar. Är det många ägg blir det stor ålderskillnad i kullen i och med att äggen kläcks varannan dag.
Redan innan äggen börjar kläckas är det dags att börja vänja föräldrarna med att äta sk uppmatningsfoder. När äggen kläckts kan man underlätta uppmatningen genom att dagligen ge föräldrarna ett par matskedar keso och man bör ge dem lite extra kalk genom att blanda i kalkpulver. Hårdkokt hackat ägg brukar också vara uppskattat. Båda föräldrarna matar och är nu inne i holken samtidigt. Förutom den extra maten ska de ha fri tillgång till sitt ordinarie basfoder, frö eller pellets och de bör också få blötlagda fröer och någon frukt eller grönsak varje dag. Färskt vatten ska de också givetvis ha fri tillgång till.
 
Det är viktigt att inte störa föräldrarna för mycket men det är ändå oerhört viktigt att dagligen kontrollera ungarna. Efter en första noggrann kontroll av varje unge där man konstaterat att den 'ser bra ut' är det inte nödvändigt att varje dag ta upp ungarna och kontrollera dem. Men man ska dagligen kontrollera dem genom att titta i holken. Om någon unge skulle ha dött måste den tas bort så fort som möjligt. Okläckta ägg som gått över tiden 5-6 dagar ska man också ta bort då de kan innehålla döda foster som kan sprida bakterier till ungarna.
 

Vid ca 10 dagars ålder öppnar ungarna ögonen och det är nu också dags att ringmärka dem. Man kan nu också tydligt se vad det blir för färg på ungarna. I samband med ringmärkningen bör man också fylla i ett uppfödningsbevis/stamtavla som fler och fler köpare efterfrågar. Tips på innehåll i ett uppfödningsbevis/stamtavla *.

 

050812.jpg (9513 bytes) 070404.jpg (96948 bytes) 070407.jpg (19187 bytes)
Utvecklingen går nu väldigt fort och man kan se från dag till dag hur ungarna växer och fjädrarna utvecklas.
 
Beroende på hur många ungar det är så måste man förr eller senare göra rent i holken. Enklast är att lägga över ungarna i en låda och snabbt skrapa ur holken och lägga i nytt bomaterial och ungarna och sen hänga upp holken igen. Det kan ta en stund innan föräldrarna går in i holken igen men det är mycket sällan de överger sina ungar av den anledningen att de fått holken rengjord. När ungarna börja skrika efter mat tar i allmänhet föräldrainstinkten över och de går in och matar.
 
När ungarna är 5-6 veckor kan man ofta höra hur de flygtränar inne i holken och ibland ser man någon av ungarna sitta och kika ut genom holköppningen. Vid ca 7 veckors ålder lämnar de i allmänhet holken men det finns även de som föredrar holkens trygghet ända till de är uppemot 9 veckor. En del ungar lämnar holken för gott när de väl klivit ur den medan andra går fram och tillbaka och många tillbringar åtminstone några nätter i den. När ungarna lämnat holken är det pappan som sköter matningen och det dröjer åtminstone en vecka innan de är självständiga och kan klara sig själva.
 
Honan har i de flesta fall redan påbörjat en ny kull ungar och ligger och ruvar på nya ägg. Där måste man vara väldigt observant och kontrollera att paret är i så god kondition att de klarar av att föda upp ytterligare en kull. Är de inte det måste man helt resolut ta bort äggen och ta ner holken. Det kan kännas hårt men man måste tänka på fåglarna. Samma sak kan även hända efter den andra kullen, dvs honan börjar lägga ägg igen. Då ska man definitivt ta bort äggen och holken och låta fåglarna vila minst ett år innan de får häcka igen.

 

Handuppmatning  Inavel och släktskap
Kala fläckar hos lutino Rakitis
Ringmärkning Uppfödningsbevis *
Är mina nymfer släkt?  

* För att kunna öppna filen måste du ha Acrobat Reader installerat. Finns att ladda ner  gratis på Adobes hemsida

 

Copyright © Nymfkakadua 2002 - 2015